Inga fler universitet

Aftonbladet har en artikelserie om den svenska högskolan och så vitt jag kan förstå så republicerar man gamla nyheter och framställer det som nya. Nu kan det som AB skriver om vara intressant ändå. 

Idag skriver man om att Lars Leijonborg deklarerat att det blir inga fler universitet i Sverige, vilket är en flera veckor gammal nyhet. I artikeln kommer flera personer med anknytning till Södertörns högskola till tals som är starkt kritiska. ”Tragisk”, ”hårt slag mot Stockholm” och ”ett svek”. Men alla är inte så kritiska, exempelvis tycker Ingegerd Palmér, rektor vid Mälardalens högskola, att det är ett bra förslag. Man skall kunna få rätt bedriva forskarutbildning och examinera doktorer inom avgränsade profilområde (smalare än nuvarande vetenskapsområden) vilket gör att det inte nattsvart.

Filma fler föreläsningar

Aftonbladet hade förra veckan en artikel, Lärare hängs ut på youtube, om att högskolor och universitet vill förbjuda studenterna att filma föreläsningar. Lite slarvigt skriven artikel, Mitthögskolan i Västerås (sic!) nämndes. Verkar vara hämtat från Mittuniversitet och Umeå universitet. Argumenten för att förbjuda filmning av föreläsningar är dels att man inte vill att lärare (med misslyckade föreläsningar?) skall hängas ut på internet, dels att detta skulle kunna vara en kränkning av lärarnas upphovsrätt till sina egna föreläsningar.

Som universitetslärare kan jag ha förståelse för dessa argument, men samtidigt tycker jag det är fel av högskolor att generellt förbjuda filmning av föreläsningar. Detta av tre skäl:

1. För studenter med funktionshinder kan det vara ett bra hjälpmedel att filma föreläsningar, och istället för att skriva av vad läraren skriver på tavlan kan man ta en bild från sin mobiltelefon.
2. Det finns ett akademiskt ideal om att kunskap och information skall vara fri, och jag hävdar att denna princip är viktigare än den enskilda lärarens upphovsrätt till den egna föreläsningen. Om vi som lärare inte står upp för detta ideal så ger vi indirekt stöd till tankar om patent på kunskap och information (exempelvis till det mänskliga DNA:t) och svindyra internationella vetenskapliga tidskrifter.
3. Den nya tekniken, webb 2.0 och IKT, är något som vi som lärare måste bejaka och därmed användandet av mobiltelefoner och videoinspelningar. Vi har inte längre monopol på högre utbildning, utan lärandet är idag inte längre rumsligt och tidsmässigt bundet till att 20- till 24-åriga studenter följer undervisning i fysiska föreläsningslokaler tillhörande något av våra statliga högskolor eller universitet. Om vi inte bejakar den nya tekniken så kommer vi helt enkelt inte överleva. Men det handlar inte bara om överlevnad, vi måste också börja se mobiltelefoner som pedagogiska hjälpmedel. Ju fler filmade föreläsningar som läggs ut på nätet desto bättre

Jag gjorde själv en snabb sökning på youtube men hittade inte någon uthängd svensk universitetslärare. Däremot fanns det en del filmer från gymnasieskolor som kanske skulle passa in under epitetet uthängda lärare.

Dåliga kunskaper = lägre anslag

Enligt ett pressmeddelande så vill utbildningsminister Lars Leijonborg att högskolor och universitet skall bli av med delar av sina anslag om man inte håller tillräckligt hög kvalitet, i hans mening om inte studenterna lär sig tillräckligt med kunskaper: ”ännu större fokus på resultatet, alltså vad studenterna verkligen kan, och något mindre på en del kringfaktorer, som hur många böcker det finns i biblioteket”

Frågan är hur man skall mäta kunskaper; det finns en övertro på att kunskaper är något objektivt som bara går att mäta så där rakt av. Visst, för en civilingenjör eller en läkare kanske det finns vissa kunskaper som man bara skall ha när man genomgått sin utbildning, men vilka kunskaper tänker sig Leijonborg att en humanist eller samhällsvetare måste ha? Kunskaper är inte något objektivt, och det är inte heller givet att det finns en uppslutning kring vilka kunskaperna skall vara. Risken är att man motverkar utveckling av ny kunskap och ifrågasättande av den existerande kunskapen och att man fastnar i ett förlegat kunskapsparadigm. Men detta ligger väl linje med den 1950-talsbaserade kunskapssyn som borgerliga utbildningspolitiker som Leijenborg, Björklund och Lagerqvist står för.

Uppdaterat: universitetskansler Anders Flodström betonar dock vikten av kompetenta lärare för att studenterna skall få så bra kunskaper som möjligt.

För en boknörd är det också tråkigt att man inte värderar betydelsen av bibliotek för kunskapsförmedling och -inhämtande. Men även här är det väl så att man har en förlegad syn på vad ett akademiskt bibliotek; som ett ställe dit man bara går för att låna böcker. Dagens bibliotek är så mycket mer än bara böcker och utlån. För att kunna använda sina kunskaper måste man kunna värdera dem och här har biblioteken en stor roll i den framtida akademiska utbildningen.

Studieavgifter i högskolan

Enligt SvD har regeringen beslutat att alla studenter utanför EES-området måste betala studieavgifter om de vill studera på svenska högskolor och universitet. Korkat enligt min mening, bättre att tillåta utländska studenter som läst en hel utbildning i Sverige få arbetstillstånd. Idag får de inte det, utan kickas ut omedelbart efter att studierna är avklarade

Universiteten ingen arbetsförmedling

I dagens Svd har några välkända akademiker, däribland professorerna Ebba Witt-Brattström, Leif Lewin, Gunnar Broberg, Karin Johannisson, Svante Nordin och Anders Olsson samt docenten Johan Traulau, en debattartikel på temat Universitet skall inte förmedla jobb. Anställningsbarhet har blivit ett överordnat ledord i högskolesverige under vilka alla andra aspekter av den högre utbildningen skall underordna sig. Utifrån ett exempel från Lunds universitet, där universitetet själva inte vill inrätta och ge en mastersutbildning i modernt västerländskt tänkande efter ett förslag från de filosofiska och idéhistoriska institutionerna med argumentet om bristande anställningsbarhet, hävdar dessa akademiker att universiteten inte är några arbetsförmedlingar och att studenter som läser humaniora inte kan jämställas med läkare eller civilingenjörer när det gäller frågan om anställningsbarhet. Hävdandet av anställningsbarhet även för humanister och samhällsvetare innebär även att Sverige avlägsnar sig från den europeiska universitetsidén med kunskapssökande, kritiskt tänkande och förmedling av kulturarvet som bärande element.

Äntligen vill man utbrista, några som sätter ned foten och markerar dels att det finns andra värden som högskolor och universitet skall stå för som bildning, lärdhet och kritiskt förhållningssätt, dels att humanister och samhällsvetare visst kan få jobb, men att det inte går att jämföra med rena yrkesutbildningarnas anställningsbarhet.

Själv finns jag vid ett lärosäte där man antagit en varumärkesstrategi där det viktigaste begreppet är just
anställningsbarhet; hos oss skall alla studenter få jobb när de är klara med sin utbildning.

IKT-pedagogisk dag i Penta Plus

Idag är jag på en IKT-pedagogiska dag på Mälardalens högskola inom ramen för Penta Plus-samarbetet. Förmiddagen består av föredrag och debatt av Bo Dahlbom, professor på IT-universitet, och Ingegerd Palmér, rektor på Mälardalens högskola. Videostreamas från Högskolan Dalarna på denna adress.

Bo Dahlbom pratade om hur tekniken har utvecklats, om internets betydelse (som den viktigaste förändringen i historien) och om hur långt efter högskolan ligger efter den nya samhällsutvecklingen och den tekniska utvecklingen. Intressant föredrag men samtidigt med ett starkt teknikdeterministiskt och teknikoptimistiskt perspektiv där det inte ges utrymme för några andra utvecklingsförlopp. Jag ställde en fråga till Bo via mail men fick kanske inte så mycket till svar om att det gick att utvecklas åt något annat håll. Även om jag på det stora hela håller med och gillar det Bo framför så finns det vissa enskildheter som jag har en annan uppfattning om. Jag tror inte att den ekonomiska tillväxten på lång sikt kommer att öka i den takt som den gjorde under 1900-talet, helt enkelt för att det finns inbyggda begränsningar i den kapitalistiska ekonomins dynamik. Jag håller inte heller med om att källkritiken var viktigare för 50 år sedan än idag, även IT-kompetens är något helt annat än att bara mekaniskt kunna bedriva källkritik (vilket Lina Ydrefelt och Elsa Dunkels diskuterar så välförtjänt i sina bloggar).

Ingegerd Palmér pekar på att vi måste bli bättre på att idéåteranvända redan producerad kunskap i högskolan och inte uppfinna hjulet på nytt. Betydligt mer spretigt föredrag än Bo Dahlbom. Det man kan fundera är hur man skall organisera och förändra högskolan för att kunna hänga med. Har Mälardalens högskola förändras och organiseras om så att vi kan hänga med och möta de nya teknikvana och teknikvänliga ungdomar? Är en centraliserad IT-miljö och centraliserad kontroll över marknadsföring och varumärkesbyggande rätta vägen att gå? Är det så man integrerar webb 2.0 och social medier i högre utbildning? Annars gjorde Ingegerd i sin dragning en del intressanta kommentarer bland annat om hur hon ser på kollegialitet och kollegialt beslutsfattande (även om jag inte håller med henne).

Själv ser jag detta från en sal på Mälardalens högskola där debatten visas på en skärm i Windows Media Player. Alla slides som visas från Dalarnas högskola under föredragen filmas av ur en sned vinkel. Man borde naturligtvis kunna använda en mer modern teknik där man ser själva föredraget videostreamas i ett fönster och själva presentationsbilderna i ett separat fönster (presentationerna borde läggas upp digitalt).

En annan fråga som ställdes var om det bedrivs något systematiskt arbete med att ta hand om nätets infödingar men svaret både från Bo och Ingegerd blev nej, enskilda insatser men inget systematiskt arbete.

Ge upp kraven på originalitet, lär studenterna klipp och klistra istället enligt Bo. Vilken kompetens behövs faktiskt – måste vi modifiera vårt traditionella kunskapsbegrepp?

Vilken roll har biblioteken i denna digitala utbildningsvärld – de måste själva ta den rollen var svaret både från Bo och Ingegerd. Fast behövs de inte, lägg ner dem enligt Bo.

Under eftermiddagen videostreamas olika föredrag från de olika Penta Plus-lärosätena. Tyvärr är de inte synkade i tid och helt olika teknik används från de olika högskolorna . Sändningarna från Karlstads universitet kan jag inte se på min mac. Jag får försöka se dem i efterhand från min PC (och de var den bästa lösningen med två fasta fönster, ett för själva presentationen och ett för själva föredragshållaren).

Thomas Porathe hade ett intressant föredrag om användarvänlighet och informationsdesign om sjökort och navigering. Under resten av eftermiddagen skall jag simultant försöka följa en presentation av sjuksköterskeutbildning på distans irl här på Mälardalens högskola och en presentation av pedagogik 2.0 från Högskolan Dalarna.

En hel del intressanta lärdomar av sjukskötersekeutbildningen på distans. Gäller nog för oss att tänka igenom vårt upplägg av lärarlyftet som vi skall ge på distans noga.

Dan Åkerlund från Karlstads universitet hade ett intressant föredrag om publicistiska sätt för högskolan. En hel del intressant, och en hel del nytt att tänka på, även om det ligger i linje med min egen uppfattning om värdet av nya former för skrivande och interaktion. En nya digital klyfta håller på att växa fram, nu bland de digitala infödingarna.  Åkerlund har frågat ca z elever på både högstadiet och gymnasiet i flera olika skolor om deras nätanvändning, och på en del punkter så är det stora skillnader mellan pojkar och flickor. Pojkar spelar i stor utsträckning nätverksspel medan flickorna producerar innehåll. Är det en risk att universiteten kommer att missa pojkarna då de nya ideal vi håller på att införa liger i linje med flickornas nätanvändning men inte pojkarnas?

Lärarutbildning i gungning

Landets lärarutbildning har utvärderats av Högskoleverket. Tio (av 26) lärosäten får sina examensrättigheter ifrågasatta och har nu ett år på sig att rätta till sina brister. Intressant att lärosäten som Karlstads universitet, Södertörns högskola, Malmö högskola, Luleå tekniska universitet samt en del ytterligare får sin examenrättigheter ifrågasatta. Mälardalens högskola klarar sig bra, om inte mycket bar. I en hel del avseende nämns mälardalen som ett föredöme. Intressant också att se hur en del lärosäten förehåller sig till den kritik man fått. Örebro universitet som förvisso inte får sina examensrättigheter ifrågasatta får bland annat följande kritik:

låta studenterna som utbildar sig för verksamhet i grundskolans senare år eller gymnasiet läsa endast en inriktning och därmed inte få rätt att genomgå den verksamhetsförlagda utbildningen i sitt andra skolämne

Det är Högskoleverkets bestämda uppfattning att denna tolkning av begreppen inriktning respektive specialisering strider mot propositionens intentioner. Att låta lärarstudenterna som ska ha en tvåämneskompetens genomgå en utbildning utan att det andra skolämnet didaktiserats genom praktisk tillämpning under VFU visar i detta sammanhang på likgiltighet och bristande insikt för ämnesdidaktikens betydelse för läraryrket. (s 12)

Detta kan bara uppfattas som en hård kritik. På sin hemsida skriver Örebro universitet under rubriken ”Universitetets lärarutbildning står sig väl”:

Högskoleverket anser att Örebro universitets lärarutbildningar står sig väl. Denna kvalitetsstämpel ökar universitetets attraktionskraft nu när de blivande lärarstudenterna gör sina ansökningar den femtonde april.

Den mindre kritik som riktas mot Örebro universitet gäller matematikämnet som betraktas som alltför svagt.

Kritiken mot att studenterna inte får VFU i sina två ämnen nämns överhuvud taget inte. Intressant.

Liknande nedtoning av HSV:s kritik och ifrågasättanden kan man se för flera andra lärosäten.

En helt annan sak man kan notera i utvärderingsrapporten är den totala avsaknaden av en diskussion om behovet av digital kompetens i lärarutbildningen, både hos de blivande lärarna, hur man använder olika verktyg och utvecklar en pedagogik samt hur man förmedlar en didgital kompetens till alla elever. Matematik och svenska diskuteras som specifika områden och det är säkert bra, men det finns också behov av en del nya kompetenser.