Aftonbladet har en artikelserie om den svenska högskolan och så vitt jag kan förstå så republicerar man gamla nyheter och framställer det som nya. Nu kan det som AB skriver om vara intressant ändå. 

Idag skriver man om att Lars Leijonborg deklarerat att det blir inga fler universitet i Sverige, vilket är en flera veckor gammal nyhet. I artikeln kommer flera personer med anknytning till Södertörns högskola till tals som är starkt kritiska. ”Tragisk”, ”hårt slag mot Stockholm” och ”ett svek”. Men alla är inte så kritiska, exempelvis tycker Ingegerd Palmér, rektor vid Mälardalens högskola, att det är ett bra förslag. Man skall kunna få rätt bedriva forskarutbildning och examinera doktorer inom avgränsade profilområde (smalare än nuvarande vetenskapsområden) vilket gör att det inte nattsvart.

Det hände mycket den 18 juni: FRA-lagen diskuterades i riksdagen, Jag fick synpunkter på min blogg och Firefox 3.0 lanserades.

FRA-lagen: diskuterades i riksdagen och försvarades envist och enfaldigt av de borgerliga. Endast Karl Siegfridh var hjälte fram till han kvittade ut sig. Stor dramatik och spänning – hur skulle Fredrik Federley och Annie Johansson agera i debatten. Ett tårfyllt anförande av Fredrik där resultatet blev återremiss, annars nej. Annie var betydligt mer samlad, såg sig själv som en Ayn Rand-hjälte och citerande Benjamin Franklin, inte illa. Jag gillar Annie, men tyvärr har hon inte tillräckligt med civilkurage.

Återremiss, javisst -men det betyder inget. Det blir samma massavlyssning av svenska folket, en upphävd brevhemlighet, ett avskaffat meddelarskydd, en vandring i USA:s ledband. Det spelar ingen roll hur många oberoende nämnder man tillsätter så långa grunden i förslaget ligger kvar. Vad som behövs är en diskussion hur man skall bedriva en signalspaning som inte innebär en massavlyssning av Sverige.

Bloggen: jag hörde att bibliotekschefen på mitt lärosäte var sur på ett blogginlägg jag hade skrivit. Kul att hon hittade till min blogg, men jag kanske får ta enliten diskussion med henne.

Firefox 3.0: jag laddade ned Firefox 3.0 igår. Jag fick först version 2.0 men efter ett tag fick jag ned trean. Jag har använt trean i betaversion i ett part månader så helt nytt var det inte för mig. Dock utseendet fixat och nu fungerar dessutom delicioustilläget. Detta kommer bli standardwebbläsaren för lång tid framåt. Skall bara se om den klarar java och javascript så att jag kan använda Blackbord fullt ut och slipper växla över till Safari.

Idag är jag på en IKT-pedagogiska dag på Mälardalens högskola inom ramen för Penta Plus-samarbetet. Förmiddagen består av föredrag och debatt av Bo Dahlbom, professor på IT-universitet, och Ingegerd Palmér, rektor på Mälardalens högskola. Videostreamas från Högskolan Dalarna på denna adress.

Bo Dahlbom pratade om hur tekniken har utvecklats, om internets betydelse (som den viktigaste förändringen i historien) och om hur långt efter högskolan ligger efter den nya samhällsutvecklingen och den tekniska utvecklingen. Intressant föredrag men samtidigt med ett starkt teknikdeterministiskt och teknikoptimistiskt perspektiv där det inte ges utrymme för några andra utvecklingsförlopp. Jag ställde en fråga till Bo via mail men fick kanske inte så mycket till svar om att det gick att utvecklas åt något annat håll. Även om jag på det stora hela håller med och gillar det Bo framför så finns det vissa enskildheter som jag har en annan uppfattning om. Jag tror inte att den ekonomiska tillväxten på lång sikt kommer att öka i den takt som den gjorde under 1900-talet, helt enkelt för att det finns inbyggda begränsningar i den kapitalistiska ekonomins dynamik. Jag håller inte heller med om att källkritiken var viktigare för 50 år sedan än idag, även IT-kompetens är något helt annat än att bara mekaniskt kunna bedriva källkritik (vilket Lina Ydrefelt och Elsa Dunkels diskuterar så välförtjänt i sina bloggar).

Ingegerd Palmér pekar på att vi måste bli bättre på att idéåteranvända redan producerad kunskap i högskolan och inte uppfinna hjulet på nytt. Betydligt mer spretigt föredrag än Bo Dahlbom. Det man kan fundera är hur man skall organisera och förändra högskolan för att kunna hänga med. Har Mälardalens högskola förändras och organiseras om så att vi kan hänga med och möta de nya teknikvana och teknikvänliga ungdomar? Är en centraliserad IT-miljö och centraliserad kontroll över marknadsföring och varumärkesbyggande rätta vägen att gå? Är det så man integrerar webb 2.0 och social medier i högre utbildning? Annars gjorde Ingegerd i sin dragning en del intressanta kommentarer bland annat om hur hon ser på kollegialitet och kollegialt beslutsfattande (även om jag inte håller med henne).

Själv ser jag detta från en sal på Mälardalens högskola där debatten visas på en skärm i Windows Media Player. Alla slides som visas från Dalarnas högskola under föredragen filmas av ur en sned vinkel. Man borde naturligtvis kunna använda en mer modern teknik där man ser själva föredraget videostreamas i ett fönster och själva presentationsbilderna i ett separat fönster (presentationerna borde läggas upp digitalt).

En annan fråga som ställdes var om det bedrivs något systematiskt arbete med att ta hand om nätets infödingar men svaret både från Bo och Ingegerd blev nej, enskilda insatser men inget systematiskt arbete.

Ge upp kraven på originalitet, lär studenterna klipp och klistra istället enligt Bo. Vilken kompetens behövs faktiskt – måste vi modifiera vårt traditionella kunskapsbegrepp?

Vilken roll har biblioteken i denna digitala utbildningsvärld – de måste själva ta den rollen var svaret både från Bo och Ingegerd. Fast behövs de inte, lägg ner dem enligt Bo.

Under eftermiddagen videostreamas olika föredrag från de olika Penta Plus-lärosätena. Tyvärr är de inte synkade i tid och helt olika teknik används från de olika högskolorna . Sändningarna från Karlstads universitet kan jag inte se på min mac. Jag får försöka se dem i efterhand från min PC (och de var den bästa lösningen med två fasta fönster, ett för själva presentationen och ett för själva föredragshållaren).

Thomas Porathe hade ett intressant föredrag om användarvänlighet och informationsdesign om sjökort och navigering. Under resten av eftermiddagen skall jag simultant försöka följa en presentation av sjuksköterskeutbildning på distans irl här på Mälardalens högskola och en presentation av pedagogik 2.0 från Högskolan Dalarna.

En hel del intressanta lärdomar av sjukskötersekeutbildningen på distans. Gäller nog för oss att tänka igenom vårt upplägg av lärarlyftet som vi skall ge på distans noga.

Dan Åkerlund från Karlstads universitet hade ett intressant föredrag om publicistiska sätt för högskolan. En hel del intressant, och en hel del nytt att tänka på, även om det ligger i linje med min egen uppfattning om värdet av nya former för skrivande och interaktion. En nya digital klyfta håller på att växa fram, nu bland de digitala infödingarna.  Åkerlund har frågat ca z elever på både högstadiet och gymnasiet i flera olika skolor om deras nätanvändning, och på en del punkter så är det stora skillnader mellan pojkar och flickor. Pojkar spelar i stor utsträckning nätverksspel medan flickorna producerar innehåll. Är det en risk att universiteten kommer att missa pojkarna då de nya ideal vi håller på att införa liger i linje med flickornas nätanvändning men inte pojkarnas?

Landets lärarutbildning har utvärderats av Högskoleverket. Tio (av 26) lärosäten får sina examensrättigheter ifrågasatta och har nu ett år på sig att rätta till sina brister. Intressant att lärosäten som Karlstads universitet, Södertörns högskola, Malmö högskola, Luleå tekniska universitet samt en del ytterligare får sin examenrättigheter ifrågasatta. Mälardalens högskola klarar sig bra, om inte mycket bar. I en hel del avseende nämns mälardalen som ett föredöme. Intressant också att se hur en del lärosäten förehåller sig till den kritik man fått. Örebro universitet som förvisso inte får sina examensrättigheter ifrågasatta får bland annat följande kritik:

låta studenterna som utbildar sig för verksamhet i grundskolans senare år eller gymnasiet läsa endast en inriktning och därmed inte få rätt att genomgå den verksamhetsförlagda utbildningen i sitt andra skolämne

Det är Högskoleverkets bestämda uppfattning att denna tolkning av begreppen inriktning respektive specialisering strider mot propositionens intentioner. Att låta lärarstudenterna som ska ha en tvåämneskompetens genomgå en utbildning utan att det andra skolämnet didaktiserats genom praktisk tillämpning under VFU visar i detta sammanhang på likgiltighet och bristande insikt för ämnesdidaktikens betydelse för läraryrket. (s 12)

Detta kan bara uppfattas som en hård kritik. På sin hemsida skriver Örebro universitet under rubriken ”Universitetets lärarutbildning står sig väl”:

Högskoleverket anser att Örebro universitets lärarutbildningar står sig väl. Denna kvalitetsstämpel ökar universitetets attraktionskraft nu när de blivande lärarstudenterna gör sina ansökningar den femtonde april.

Den mindre kritik som riktas mot Örebro universitet gäller matematikämnet som betraktas som alltför svagt.

Kritiken mot att studenterna inte får VFU i sina två ämnen nämns överhuvud taget inte. Intressant.

Liknande nedtoning av HSV:s kritik och ifrågasättanden kan man se för flera andra lärosäten.

En helt annan sak man kan notera i utvärderingsrapporten är den totala avsaknaden av en diskussion om behovet av digital kompetens i lärarutbildningen, både hos de blivande lärarna, hur man använder olika verktyg och utvecklar en pedagogik samt hur man förmedlar en didgital kompetens till alla elever. Matematik och svenska diskuteras som specifika områden och det är säkert bra, men det finns också behov av en del nya kompetenser.

Högskolebiblioteket på Mälardalens högskola har under det senaste dryga året genomfört ett antal förändringar vilket har gjort att man går i otakt med sin viktigaste målgrupper; lärare, forskare och studenter vid högskolan. Det började med att man införde förseningsavgifter på lärare och forskares boklån. Då har man i grunden inte förstått hur man som forskare använder sig ett vetenskapligt bibliotek. Det fungerar inte så att man lånar en bok, kollar upp en uppgift eller läser igenom hela boken och sedan lämnar tillbaka den. Studenterna har alltid fått betala förseningsavgifter och om man nu har argumentet att studenter och lärare/forskare skall behandlas lika så vore det enda rätta att man avskaffade förseningsavgifterna även för studenterna. Precis som det alltid har fungerat vid Uppsala universitet.

För någon månad sedan beslutade man att kostnaden när forskare och lärare beställer artiklar skall debiteras respektive akademi (vid årsskiftet omorganiserades högskolan och de nio institutionerna ersattes av fyra akademier). Tidigare hade den kostnad tagits av biblioteket själv. Till saken hör att biblioteket alltid har gått med vinst och att man nu får betalt för detta två gånger, först genom sitt ordinarie anslag och nu också av institutionerna.

Man håller också på att byta hylluppställningssystem. I Västerås har man haft ett system som baserats på i vilken kurs en bok har ingått i vilket har gjort att olika exemplar av samma bok har kunnat funnits på olika ställen i biblioteket. Detta system har varit ovärdigt för ett vetenskapligt bibliotek helt enkelt. I Eskilstuna har man använt sig av SAB-systemet. Nu skall man ersätta detta system med breda ämneskatagorier inom vilket man skall ha en löpande numrering. Detta innebär att man inte längre kan gå runt bland hyllorna och se vilka böcker som finns (inne).

Man skall också kraftigt minska sina öppettider. Är biblioteket på väg mot ett boklöst bibliotek med bara kurslitteratur och elektroniska tidskrifter? Ja, i så fall skulle krävas att man är användarvänlig på webben. Bibliotekets OPAC saknar allt vad bibliotek 2.0 innebär (se gärna OPAC-lobbyn för en diskussion om hur en OPAC byggd på BOOK-IT 5 skulle kunna se ut eller Stockholms stadsbiblioteks nya webbplats).

En annan nyhet är att biblioteket har skaffat sig en blogg, som handlar om E-resursnyheter. Om nu biblioteket skall ha EN blogg så tycker jag man borde ha en blogg med ett litet mer personligt tilltal, där bibliotekarieren kunde skriva om lite hur de såg på utvecklingen av biblioteket. Sedan kan man ha en separat blogg om E-resurser (precis som Stockholms universitetsbibliotek har).

Ingen av dessa förändringar har kommunicerats och diskuterats med den viktigaste målgruppen för biblioteket. Man hänvisar till att beslut har förankrats av bibliotekschefen i högskolans ledningsråd (där rektor, de fyra akademicheferna, de tre dekanerna och eventuellt de olika sektionscheferna inom förvaltningen ingår). Detta ledningsråd är en del av den byråkratiska ledningsstruktur som alltmer breder ut sig på högskolan på bekostnad av den akademiska, kollegiala och vetenskapliga beslutsstrukturen. Bibliotekschefen borde naturligtvis inte haft en rejäl diskussioner med byråkratiska chefer som inte är akademiskt förankrade (många helt utan vetenskaplig kompetens) utan med de organ som ansvar för kvaliteten i högskolans kärnverksamhet, utbildning och forskning, nämligen fakultetsnämnderna.