Jan Björklund och pedagogupproret

I ett upprop på nätet, som i dagsläget samlat mer än 9800 underskrifter, går ett antal pedagoger, forskare och professorer, m fl, till storms mot den sk nannypedagogiken som kommer fram i ett antal nannyprogram i kommersiell tv, men även mot den syn på pedagogik som ligger till grund för hur Jan Björklund m fl borgerliga utbildningspolitiker vill reformera och göra om den svenska skolan med mer kunskapskontroll, betyg och disciplin och mindre flum.

Jan Björklund avfärdar nannyuppropet i en några veckor gammal artikel i Aftonbladet med 

 

[...] att det här i grunden är ett upprop mot betyg, något han är övertygad om behövs.

– Vi har prövat ett par decennier av en betygsfri grundskola och under den tiden har resultatet i svenska skolor sjunkit kraftigt, säger han.

Att det finns en enighet i forskningen kring dessa frågor går han inte heller med på.

– Hans-Åke Scherp säger att alla forskare är överens, men så är det inte. I humanistisk forskning finns inget facit. Man kommer aldrig att hitta ett givet svar på hur skolan ska organiseras.

När det gäller de sk nannyprogrammen tycker jag nog de är OK, men det är också så att man kan se en skillnad mellan de amerikanska och engelska programmen å ena sidan och de svenska å andra sidan. I de amerikanska och engelska betonas mer skamvråtänkande och disciplin vilket knappt alls förekommer i de svenska. Istället betonas i de svenska programmen mer ordning och struktur för barnen som ett sätt att bryta de onda cirklar dessa familjer har hamnat i. 

Men det är också så, kan jag tycka, att Björklund sin vana trogen avfärdar alla kritiker med en mycket raljerande ton. Bara för att man för fram kritiska synpunkter så behöver det inte betyda att man vill ha en ”socialdemokratisk flumskola”.

När det gäller pedagogisk forskning och skol- och utbildningsforskning så tillhör dessa vetenskapliga områden i Sverige inte humaniora utan samhällsvetenskapen. Sedan finns det knappast något facit inom något vetenskapligt område, varken inom humaniora eller samhällsvetenskap, eller för den delen heller inom medicin, naturvetenskap eller teknisk forskning. Det är snarare så att viss kunskap har fått ett etablerat empiriskt stöd så att man kan säga att det är den vedertagna uppfattningen inom sitt vetenskapliga område. Man brukar ibland pratar om olika vetenskapliga paradigm. 

Det blir också aningen absurt när Björklund vill återupprätta den svenska kunskapsskolan, men när det gäller kunskap om pedagogik och skolutveckling, då är denna kunskap inte värd någonting. Antingen tror man på kunskap eller så gör man inte det.

Nu har Jan Björklund deltagit i en direktsänd debatt i Utbildningsradions program Skolfront (tyvärr går inte URs klipp att bädda in utan man får följa länken istället) där han ställs mot väggen i denna fråga.

Inga fler universitet

Aftonbladet har en artikelserie om den svenska högskolan och så vitt jag kan förstå så republicerar man gamla nyheter och framställer det som nya. Nu kan det som AB skriver om vara intressant ändå. 

Idag skriver man om att Lars Leijonborg deklarerat att det blir inga fler universitet i Sverige, vilket är en flera veckor gammal nyhet. I artikeln kommer flera personer med anknytning till Södertörns högskola till tals som är starkt kritiska. ”Tragisk”, ”hårt slag mot Stockholm” och ”ett svek”. Men alla är inte så kritiska, exempelvis tycker Ingegerd Palmér, rektor vid Mälardalens högskola, att det är ett bra förslag. Man skall kunna få rätt bedriva forskarutbildning och examinera doktorer inom avgränsade profilområde (smalare än nuvarande vetenskapsområden) vilket gör att det inte nattsvart.

EDEN 2008-bloggande

Jag kommer de följande dagarna blogga från EDEN 2008, en stor konferens i Lissabon som handlar om distans- och e-learning, delvis i ett interkulturellt sammanhang. Jag är här på en inspirationsresa som anordnas av NSHU.  Vi är tolv universitets- och högskolelärare från hela Sverige som deltar i denna konferens för att få inspiration inom distans- och elearning

Jag kom ner under gårdagen och reste tillsammans med kolleger från Högskolan i Borås och Dalarnas högskola. Flygresan var lite strulig som började med att man skulle online-checka in på Arlanda men då fick jag inte ut något boardinpass. Flyget till Amsterdam blev försenat, och innan vi landade uppmanades vi som skall flyga vidare till Lissabon att ta kontakt med markpersonalen. Någon markpersonal hittade jag inte när vi hade landet och jag råkade se fel på informationsskärmarna så jag gick till fel terminal. När jag upptäckte det så hade jag 15 minuter på mig och fick springa över halva Schipol för att hinna med rätt plan. Jag han med det men blev jättesvettig i den 30-gradiga värmen. På planet hamnade jag bredvid Jan Florin från Dalarnas högskola som också deltar som NSHU-resenär och vi Inger Johansson och … från Högskolan i Borås satt några rader framför mig i planet. När vi väl hade landat beslutade vi att åka buss till hotellet, vilket tog ca 3 timmar (vi fick byta buss och att lista ut vilken buss vi skulle ta och när den skulle komma var inte det enklaste).

Hotellet var väldigt modernt och spartanskt (se bilder). Ingen skylt på utsidan så inte så lätt att hitta dit. Ingen frukost ingår och hotellet vill ha 15 euro för en frukost. Bättre gå ner på stan och köpa någon baguette och kaffe istället. Vi försöker också lära känna varandra i vår NSHU-grupp.

När jag skriver detta sitter jag och lyssnar på de inledande plenarföreläsningarna. Inte så intressant för mig, som är helt ny i dessa sammanhang. Konferensen har en hopplös hemsida, väldigt mycket tidigt 90-tal över den, märkligt med tanke på temat för konferensen. Trådlöst nätverk finns på konferensen men bara i foajen i Belems kulturella centrum där konferensen hålls. En hel del finns att önska med andra ord.

För övrigt kan noteras att Sverige är den näst största deltagande nationen på konferensen, efter hemmanationen Portugal och strax för Storbritannien. Under förmiddagen skall jag lyssna på Distance and e-Learning Methodology: Pedagogical Changes and Learning Strategies with New Learning Tools.