Böcker om den globala finanskrisen

Nu börjar det komma en hel del böcker om den globala finanskrisen. Paul Krugmans bok The return of depression economics and the crisis of 2008 som även finns på svenska och som jag tidigare nämnt här i bloggen är nu recenserad på bloggen Ekonomistas. I en artikel på DN Kultur tipsas om flera böcker som är aktuella i vår, bland annat Krugmans bok och Johan Norbergs En perfekt storm. På debattsiten Newsmill recenserar den vänsterimpregnerade professorn Lars Pålsson Syll Norbergs bok och Norberg har utlovat en lång replik idag. Man kan nästan sätta ihop en hel kurs om finanskriser utifrån dessa böcker.

Uppdaterat: debatten mellan Norberg och Pålsson Syll har fortsatt på Newsmill, med vardera två inlägg av Norberg och Pålsson Syll. Pålsson Syll har fått en hel del negativ kritik för sina inlägg. Även på Ekonomistas har fler recensioner av böcker om finanskrisen publicerats, denna gång George Coopers The origin of financial crises.

Några boksläpp

I dagarna släpps flera intressanta böcker. Klas Eklund kommer ut med en bok om klimatfrågan, Johan Norberg en bok om finanskrisen och Louise Persson en bok om klassisk feminism. Skall bli intressant att läsa alla tre, och alla tre bloggar dessutom. Själv följer jag både Norberg och Persson regelbundet i mitt rss-flöde 

Bloggen Ekonomistas har intervjuat Klas Eklund och enligt Eklund själv är hans miljöintresse inget nytt. En fråga som inte ställs till Eklund är hur han ser på relationen mellan miljöekonomi och ekologisk ekonomi. Räcker det med att utvidga den mikroekonomiska analysen eller krävs det ett fullständigt värderingsskifte? Eller uttryckt på annat sätt, klarar en ekologisk modernisering av att hantera klimatfrågan och vår tids miljöproblem? Helt klart något jag måste ta upp med den kanske främste företrädaren för ekologisk ekonomi i Sverige, professor emeritus Peter Söderbaum, nästa gång vi ses.

Publicerad i: on 09 mars 2009 at 21:32 Kommentera

Nej till historieuppropet

Det sk historieuppropet som för ett tag sedan publicerades på DN debatt med 253 undertecknare, har skapat en omfattande debatt. Jag själv, som historiker och ekonomhistoriker, har avstått från att skriva under och jag har också till mina närmaste kolleger uttryckt min kritik mot uppropet. Här deklarerar jag varför jag inte skrivit under uppropet och varför jag tycker det är fel. Jag återkommer med ett inlägg där jag kommenterar själva debatten.

1. Varför just nu? Varför formulerades inte detta uppropet när Forum för Levande Historia inrättades och fick sitt första uppdrag om nazismen och förintelsen? Visst fanns det kritisk debatt redan då men inte i denna omfattning som vi ser nu. Varför just nu när det handlar brotten under kommunistiska regimer? Även om det inte är de flesta undertecknares avsikt så passar det som i hand i handsken för prokommunistiska debattörer som Åsa Linderborg (vilket skall noteras, inte längre är akademisk historiker) att så många professionella historiker med skiftande politisk uppfattning har skrivit under nu när det är de kommunistiska brotten som står i fokus.

2. I vissa specifika fall kan det vara befogat att staten fastslår vilken tolkning som den etablerade historiska forskningen har kommit fram till för att man skall slippa vilken goja som helst framföras av en del som kallar sig historiker. Jag tänker naturligtvis på det brittiska ärekränkningsmålet mellan historierevisionisten David Irving och författaren Deborah Lipstedt.

3. Staten i sitt praktiska utövande är varken amoralisk eller värdeneutral. Inom många andra områden försöker staten med normbildning tala om för medborgarna vilket beteende som är bra eller dåligt. Några exempel är Folkhälsoinstitutet och den svenska sexualpolitiken. Om man nu vill att staen skall vara värdeneutral, då måste man kräva detta på alla områden. Men även inom forskningspolitiken styr staten och politiken vilka områden som man bör bedriva forskning inom. Varför finns det inget forskarupprop mot politiseringen av Vetenskapsrådet eller att Leijonborg skall avhålla sig att tala om inom vilka områden man bör satsa på.

Jag återkommer som sagt med inlägg om debatten i sig