Jag har sedan i höstas funderat på hur man skulle kunna prova att använda Twitter i undervisningen. Ursprunget till detta var att jag blev kraftigt försenad till en föreläsning pga tågförsening mellan Västerås och Eskilstuna. Jag kunde inte nå någon administrativ personal och jag hade inte något mobilnummer eller epostadress till någon av studenterna. Men med Twitter hade jag kunnat få ut ett meddelande om jag var försenad. (För att det skulle vara optimalt så skulle de väntande studenterna naturligtvis kolla upp sina twitterflöden i sina mobiltelefoner). Nu testar jag med ett särskilt twitterflöde i samband med en genuskurs jag har nu, men än så länge är det ingen student som följer mitt flöde.

Jag har också varit trevande för hur man bäst använder twitter i undervisnings- och utbildningssammanhang. Jag formulerade när jag starytade upp min kanal följande användningsområden: 1. snabba undervisningsmeddelanden, 2. transparens och 3. intern diskussion.

Via mymlan på Bloggvärldsbloggen så hittade jag ett tips av IT-mamman (vars blogg jag följer men som jag inte hunnit läsa ikapp i min rss-läsare) som tipsar om ett universitet i USA, Marquette university, där professorerna börjat använda Twitter i undervisningen. Och tidigare för några veckor sedan så retweetade Stefan Rimm om några youtubeklipp med Per Falk från Nacka gymnasium om Twitter i undervisningen.

I mitt egen kurs hade jag inte tänkt att använda Twitter direkt i undervisningen, som ett pedagogiskt redksap, utan mer runt undervisningen som en informations- och kommunikationskanal. Nu följer inga studenter mitt twittrande och det beror nog på att datormognaden inte är så hög bland våra studenter, men också för att jag kanske inte har någon riktigt klar idé om hur jag kan använda den. Det är ett famlande hur man bäst kan använda den nya tekniken.

Stockholms regionbibliotek har låtit bibliotekarien Einar Spetz göra två undersökningar om hur wikepedia används i skolan och hur synen på wikipedia är bland elever och lärare. Användandet av wikipedia är utbrett och eleverna trodde att lärarna var negativa till wikipedia men det visade sig att lärarna var mindre neagitva än vad eleverna trodde. Elevundersökning hittas här och lärarundersökningen här.

Många lärare är förvisso negativa till wikipedia och allt är inte trovärdigt, men samtidigt så är användandet av wikipedia ett reellt faktum och då måste man som lärare och utbildningsinstitution förhålla sig till detta (innebär inte att man generellt skall förbjuda användandet). Istället måste man fråga sig när det är OK att hämta uppgifter från uppslagsverk och encyklopedier. När man ställt sig denna fråga och kommit fram med ett svar, så är nästa steg att välja vilket uppslagsverk man i så fall vill använda, och som ett tredje stag källkritiskt förhålla sig till de uppgifter man får fram (detta gäller även då man använder NE eller något annat traditionellt uppslagsverk).

Omvärldsbloggen skriver också om detta.

Nu börjar det komma en hel del böcker om den globala finanskrisen. Paul Krugmans bok The return of depression economics and the crisis of 2008 som även finns på svenska och som jag tidigare nämnt här i bloggen är nu recenserad på bloggen Ekonomistas. I en artikel på DN Kultur tipsas om flera böcker som är aktuella i vår, bland annat Krugmans bok och Johan Norbergs En perfekt storm. På debattsiten Newsmill recenserar den vänsterimpregnerade professorn Lars Pålsson Syll Norbergs bok och Norberg har utlovat en lång replik idag. Man kan nästan sätta ihop en hel kurs om finanskriser utifrån dessa böcker.

Uppdaterat: debatten mellan Norberg och Pålsson Syll har fortsatt på Newsmill, med vardera två inlägg av Norberg och Pålsson Syll. Pålsson Syll har fått en hel del negativ kritik för sina inlägg. Även på Ekonomistas har fler recensioner av böcker om finanskrisen publicerats, denna gång George Coopers The origin of financial crises.

I ett upprop på nätet, som i dagsläget samlat mer än 9800 underskrifter, går ett antal pedagoger, forskare och professorer, m fl, till storms mot den sk nannypedagogiken som kommer fram i ett antal nannyprogram i kommersiell tv, men även mot den syn på pedagogik som ligger till grund för hur Jan Björklund m fl borgerliga utbildningspolitiker vill reformera och göra om den svenska skolan med mer kunskapskontroll, betyg och disciplin och mindre flum.

Jan Björklund avfärdar nannyuppropet i en några veckor gammal artikel i Aftonbladet med 

[...] att det här i grunden är ett upprop mot betyg, något han är övertygad om behövs.

– Vi har prövat ett par decennier av en betygsfri grundskola och under den tiden har resultatet i svenska skolor sjunkit kraftigt, säger han.

Att det finns en enighet i forskningen kring dessa frågor går han inte heller med på.

– Hans-Åke Scherp säger att alla forskare är överens, men så är det inte. I humanistisk forskning finns inget facit. Man kommer aldrig att hitta ett givet svar på hur skolan ska organiseras.

När det gäller de sk nannyprogrammen tycker jag nog de är OK, men det är också så att man kan se en skillnad mellan de amerikanska och engelska programmen å ena sidan och de svenska å andra sidan. I de amerikanska och engelska betonas mer skamvråtänkande och disciplin vilket knappt alls förekommer i de svenska. Istället betonas i de svenska programmen mer ordning och struktur för barnen som ett sätt att bryta de onda cirklar dessa familjer har hamnat i. 

Men det är också så, kan jag tycka, att Björklund sin vana trogen avfärdar alla kritiker med en mycket raljerande ton. Bara för att man för fram kritiska synpunkter så behöver det inte betyda att man vill ha en ”socialdemokratisk flumskola”.

När det gäller pedagogisk forskning och skol- och utbildningsforskning så tillhör dessa vetenskapliga områden i Sverige inte humaniora utan samhällsvetenskapen. Sedan finns det knappast något facit inom något vetenskapligt område, varken inom humaniora eller samhällsvetenskap, eller för den delen heller inom medicin, naturvetenskap eller teknisk forskning. Det är snarare så att viss kunskap har fått ett etablerat empiriskt stöd så att man kan säga att det är den vedertagna uppfattningen inom sitt vetenskapliga område. Man brukar ibland pratar om olika vetenskapliga paradigm. 

Det blir också aningen absurt när Björklund vill återupprätta den svenska kunskapsskolan, men när det gäller kunskap om pedagogik och skolutveckling, då är denna kunskap inte värd någonting. Antingen tror man på kunskap eller så gör man inte det.

Nu har Jan Björklund deltagit i en direktsänd debatt i Utbildningsradions program Skolfront (tyvärr går inte URs klipp att bädda in utan man får följa länken istället) där han ställs mot väggen i denna fråga.

Aftonbladet har en artikelserie om den svenska högskolan och så vitt jag kan förstå så republicerar man gamla nyheter och framställer det som nya. Nu kan det som AB skriver om vara intressant ändå. 

Idag skriver man om att Lars Leijonborg deklarerat att det blir inga fler universitet i Sverige, vilket är en flera veckor gammal nyhet. I artikeln kommer flera personer med anknytning till Södertörns högskola till tals som är starkt kritiska. ”Tragisk”, ”hårt slag mot Stockholm” och ”ett svek”. Men alla är inte så kritiska, exempelvis tycker Ingegerd Palmér, rektor vid Mälardalens högskola, att det är ett bra förslag. Man skall kunna få rätt bedriva forskarutbildning och examinera doktorer inom avgränsade profilområde (smalare än nuvarande vetenskapsområden) vilket gör att det inte nattsvart.

Den 1 april lanserade Kungliga biblioteket en ny söktjänst, Sondera. Sondera söker i Nationella arkivdatabasen, NAD, hos Riksarkivet, LIBRIS hos Kungliga biblioteket och Svensk Mediedatabas hos Kungliga Biblioteket. Smart, även om jag inte hunnit testa den så länge ännu. Kan bli praktiskt för alla studenter att söka på ett ställe. Jag gillar KB, utveckling hela tiden med massor med nya smarta lösningar. Det gäller bara att hänga med. Och nu måste jag uppdatera min metodundervisning också.

En twitterwidget finns nu i högerspalten.

Enligt en artikel i SvD en vecka tillbaka skall läroplanerna för de yngsta åldrarna i Storbritannien moderniseras. Eleverna skall lära sig att använda sociala medier och samtidigt blir det inte längre obligatoriskt att lära sig om den viktorianska eran och andra världskriget. Mer webbaserad undervisning och mindre av bokläsning.

I Sverige har vi ju redan mönstrat ut specifika tidsperioder som något obligatoriskt som eleverna måste lära sig enligt läroplanerna för den svenska skolan (med undantag för förintelsen i vissa sammanhang), men däremot vi inte lyckats integrera IKT på ett tydligt sätt i skolan och inom lärarutbildningen.

Igår gick jag med i två nya sociala nätverk, Digitala staten och Army of Bloggers. Skall bli intressanta hur dessa utvecklas och vilken tid jag har att delta i dessa (med tanke på att jag inte uppdaterat min Facebookprofil på över ett år).

Aftonbladet hade förra veckan en artikel, Lärare hängs ut på youtube, om att högskolor och universitet vill förbjuda studenterna att filma föreläsningar. Lite slarvigt skriven artikel, Mitthögskolan i Västerås (sic!) nämndes. Verkar vara hämtat från Mittuniversitet och Umeå universitet. Argumenten för att förbjuda filmning av föreläsningar är dels att man inte vill att lärare (med misslyckade föreläsningar?) skall hängas ut på internet, dels att detta skulle kunna vara en kränkning av lärarnas upphovsrätt till sina egna föreläsningar.

Som universitetslärare kan jag ha förståelse för dessa argument, men samtidigt tycker jag det är fel av högskolor att generellt förbjuda filmning av föreläsningar. Detta av tre skäl:

1. För studenter med funktionshinder kan det vara ett bra hjälpmedel att filma föreläsningar, och istället för att skriva av vad läraren skriver på tavlan kan man ta en bild från sin mobiltelefon.
2. Det finns ett akademiskt ideal om att kunskap och information skall vara fri, och jag hävdar att denna princip är viktigare än den enskilda lärarens upphovsrätt till den egna föreläsningen. Om vi som lärare inte står upp för detta ideal så ger vi indirekt stöd till tankar om patent på kunskap och information (exempelvis till det mänskliga DNA:t) och svindyra internationella vetenskapliga tidskrifter.
3. Den nya tekniken, webb 2.0 och IKT, är något som vi som lärare måste bejaka och därmed användandet av mobiltelefoner och videoinspelningar. Vi har inte längre monopol på högre utbildning, utan lärandet är idag inte längre rumsligt och tidsmässigt bundet till att 20- till 24-åriga studenter följer undervisning i fysiska föreläsningslokaler tillhörande något av våra statliga högskolor eller universitet. Om vi inte bejakar den nya tekniken så kommer vi helt enkelt inte överleva. Men det handlar inte bara om överlevnad, vi måste också börja se mobiltelefoner som pedagogiska hjälpmedel. Ju fler filmade föreläsningar som läggs ut på nätet desto bättre

Jag gjorde själv en snabb sökning på youtube men hittade inte någon uthängd svensk universitetslärare. Däremot fanns det en del filmer från gymnasieskolor som kanske skulle passa in under epitetet uthängda lärare.